Gustav och Carro

Vi hade båda hört talas om Steve Irwin innan vi kom till Australien - den passionerade krokodiljägaren som dog av en stingrocka på stora barriärrevet, men vi visste inte mycket mer än så. När vi googlade efter saker att göra här i Queensland fick vi reda på att han hade en djurpark som nu drivs av hans familj och Gustav ville genast fara dit. Jag var mer tveksam för att jag inte riktigt gillar tanken med att bura in djur för människans nöje, men till slut gick jag med på att följa med. Jag hade väldigt låga förväntningar, jag väntade mig små burar och drogade djur och kanske var det på grund av mina låga förväntningar som jag gillade det så mycket. Det var väldigt stora ytor, så stora att de hade en shuttle bus mellan de olika områdena och djuren verkade verkligen trivas. Det var en underbar miljö att strosa omkring i och det var så informativt! Man fick verkligen lära sig om de olika djuren de hade där vilket jag verkligen uppskattar då det enda vettiga argument jag kan hitta för djurparkers existens är att de ska verka för att upplysa och informera om hotade djur och vad vi kan göra för att förbättra deras tillvaro (eller snarare, vad vi kan göra för att inte utrota dem - kan folk sluta handla med elefanthorn nån gång eller? Det dummaste jag någonsin hört talas om). 

Steve Irwin ska ha sagt "I have no fear of losing my life - if I have to save a koala or a crocodile or a kangaroo or a snake, mate, I will save it." och det citatet har verkligen fastnat för mig. Att ta hand om djur var verkligen hans passion och det lyste genom varenda inhängnad i djurparken, det var otroligt bra gjort.