Gustav och Carro

Leva av det naturen ger. Inte springa på affären varje dag för att kunna laga middag. Äta mat som man vet
innehållet av, vet hur det har framställts och inte har transporterats längre än tio meter för att komma
till middagsbordet. Ja, när jag och Gustav pratar om vår framtid handlar det ofta om att vi vill försöka
vara självförsörjande i så står utsträcking som det är möjligt för oss. Jag har då många gånger tänkt på de
förbaskade bananerna som är så otroligt besputade, men ändå så väldigt användbara i typ smoothie eller bara
skivade i fil. Förvisso finns ekologiska men de brukar vanligtvis vara så dyra.
Därför var det extra roligt idag när vi fick se när barnbarnet till ägaren av detta homestay skörda bananer
från ett av deras bananträd. Han tog en lång pinne som han stötte mot stammen ungefär halvvägs upp flera gånger tills stammen bröts av och den tillsammans med den stora tunga klasen bananer föll ned.
Jag och Gustav fick ett tiotal bananer som ska ligga framme i ungefär tre dagar, sedan ska de ätas! Jag tycker det är så fascinerande att något som kan bli svårt att få tag i för en som vill vara självförsörjande i Sverige är så
naturligt att vara självförsörjande på här.

Just nu gör vi inte så mycket om dagarna. Vi bor i västra utkanten av byn där det inte händer mycket alls. Men
vårt boende är både billigt och fint (särskilt utomhustoaletten). Det är nu ungefär en vecka sedan det blev varning för vulkanutbrott på Balis största vulkan så till en början följde vi nyhetsuppdateringarna slaviskt, men vi har börjat tänka lite mer att händer det så händer det och det finns inte så mycket vi kan göra åt saken. Vi bor långt bort ifrån den och är inte i någon fara på så sätt. Däremot har vi donerat pengar till shelters där folket som
bor kring vulkanen i vanliga fall nu temporärt bor.