Gustav och Carro

Igår fick vi den totalt befängda idén att vi skulle kliva upp mitt i natten och bestiga en vulkan. Jag var aspepp i början och det var så häftigt när vi fick se alla människor framför oss på stigen med ficklampor i mörkret. Som en gång av stjärnor! Det blev snabbt brant och underlaget var katastrofalt - vulkanaska och stenar som man gled runt på. Gustav tyckte att det var en barnlek och surrade på om crossdelar osv medan jag förbannade mig själv för att jag inte tagit hand om min kondition ordentligt. Som tur var så var det rätt mycket folk på stigen så det gick sakta, så även jag klarade det.

Väl uppe på vulkanen var det kallt och det hade redan börjat ljusna. Det var så vackert! Vi hade utsikt över andra höga vulkaner och sjön nedanför och vi hade tur med relativt lite moln.

Vägen ner var jävligare än vägen upp, trots att det var samma stig. Jag ramlade tre gånger! Som tur var hade jag Gustav som hjälp, annars hade jag rullat ned i okontrollerade kullerbyttor. Nu är vi på vårt homestay och ska se på film och sova (klockan är snart 16.30 här...), vi är så trötta!